Ofta när man pratar om tillit i andliga kretsar handlar det om att ha tillit till Gud eller något annat stort som man inte har kontroll över, som oftast är utanför en själv. Men om man vänder på det så att tillit handlar om det som finns inuti en själv i stället, så blir det mycket mer hanterligt. Men det betyder inte att det ena är rätt och det andra är fel, enligt min egen uppfattning är båda värda att titta på!
Ur ett mindfulnessperspektiv, som attityderna kommer ifrån, så handlar det om att ha tillit till en själv – kroppen, känslorna och intuitionen till exempel. Att hela tiden fråga andra om hur man ska se på saker och ting är ju att förminska den egna gåvan att själv känna efter vad som gäller vid varje sådant val. Det finns ju gott om ”experter” på alla områden – utom när det gäller mig själv, för där är det oftast jag som är experten. Få kan veta vad som är bra för mig på lång sikt – inte ens de allra närmaste kan med säkerhet säga!
Under den här perioden så lyssnade jag mycket inåt för att se vad mina inre signaler berättade för mig och trots att jag umgås regelbundet med andra andligt bevandrade människor med mycket kunskap och insikter kunde jag fortfarande välja något annat än de, bara för att min intuition sa mig det. Inuitionen har länge väglett mig i livet, ändå innebär det alltid en risk för att jag ibland väljer något annat än vad den säger – men det har samtidigt gjort att jag i ännu högre grad har lärt mig lyssna på de inre signalerna och min egen kunskap.
Men ibland väljer jag också att ha tillit till ”en högre makt eller ett högre syfte”, vilket verkligen kan kännas skrämmande för någon som vill ha kontroll över sitt liv. Att överlämna kontrollen till denna ”kunskapskälla” är ibland nödvändigt för att kunna, eller till och med orka, gå vidare när det känns nattsvart inom en. Jag har varit där jag också och ställt mig frågan ”Varför?” – för att mötas av något som jag inte kan beskriva i ord, men som med tiden har visat sig vara ett svar på min fråga! I det sammanhanget är tillit till att allt är som det ska vara en tröst och ger energi till att gå vidare. Jag behöver inte alltid veta eller ha svaret på alla frågorna!
Ska jag sammanfatta vad jag upplevde och kom till insikt om under de här två veckorna så var det att jag kände mig buren av en högre kraft och att jag samtidigt hade tillit till att det jag själv hade kunskap om, och en intuition som vägledde mig när jag lyssnade på den, förde mig framåt i livet och lät mig släppa taget om kontrollen jag oftast har förlitat mig på i livet.