Att inte sträva är svårt för mig – jag vill hela tiden göra saker och har oftast ett mål jag vill uppnå. Vi lever i en sådan kultur, det ska alltid göras något och vi ska inte vara nöjda med det vi har!
Hur många gånger har jag inte gjort något för att bli bättre eller mer uppskattad för den jag är? Det är precis som om jag inte duger som jag är, utan jag behöver ständigt bli bättre – vilket leder till att jag strävar. Det blir jobbigt att leva så, i synnerhet när jag är självkritisk och nedvärderar mina prestationer. Vi ska inte ha prestationer som en måttstock för hur bra man är.
När jag strävar så har jag tappat bort mig själv i nuet, eftersom jag är inriktad på att vara någon annan i framtiden. Det är i nuet som alla vi existerar, lever våra liv – vi lever dem inte i framtiden eller i det förflutna, utan det är här och nu. Så när jag slutar göra något för att uppnå ett visst resultat kan jag vila i mig själv och vara närvarande i nuet. Då är jag tillfreds och njuter av alla upplevelser som jag har i varje ögonblick av mitt liv.
Men hur gick det då att leva upp till att inte sträva? Fett jobbigt! Jag uppmärksammade att det mesta jag gjorde, eller ville göra, var resultatorienterat i någon form – jag ville helt enkelt att jag skulle göra en färdig produkt av något slag, till exempel skriva en jättebra låt eller tillaga en maträtt som alla skulle gilla. Jag upptäckte att jag inte bara gjorde saker för att det var roligt, utan det skulle bli något av det.
Som pensionär har jag all tid i världen – inga krav på prestationer eller att bli färdig med en arbetsuppgift. Ändå kunde jag känna att jag hade slösat bort en hel dag, eller en stor del av dagen, med att inte göra någonting som gav något bestående resultat. Det kändes otillfredsställande att inte åstadkomma något på en hel dag – att bara vara och slösa bort tiden på att vara improduktiv.
Samtidigt njöt jag av de stunder när jag lyckades göra saker utan att ha ett mål och syfte med dem – som att njuta av en kopp kaffe på balkongen, eller cykla till affären för att vädret var fint och komma hem med något bra som jag inte hade haft för åsikt att köpa. Jag upptäckte att det var underbart att växla några ord med någon jag mötte, även främlingar eller människor jag inte kände, som råkade ha något att säga som var till nytta för mig!
Att inte sträva är som balsam för en stressad själ, som hela tiden jagar prestationer och inte tar sig tid att stanna upp och reflektera över vem man är och vad man håller på med.